Att misslyckas

rivet kortMisslyckandet är ett av individens mest svåruthärdliga faktum. Bakslaget innebär att en förhoppning uteblir, vilket kan leda till frustration och nedstämdhet hos den som drabbas.

Exakt hur var och en reagerar efter ett misslyckande varierar kraftigt. Somliga lastar misslyckandet på sig själva medan andra hamnar i föreställningar där världen utmålas som en fiende vilken behandlar dem orättfärdigt.

I det förra fallet kan självbilden få sig en törn och i det andra fallet kan personen uppslukas av självömkan. Inget av detta är förstås goda symptom. Goda symptom är sådana där det ingår något konstruktivt i responsen på ett misslyckande, vilket kan leda till en utveckling.

"When you lose, don't lose the lesson", säger Dalai Lama. Själva sättet att tackla motgångar är kritiskt. Att inlåta sig till ett ofruktbart ältande kan ligga nära till hands. Ur detta kommer dock inte näringen som behövs för att gå vidare. Enligt psykoanalysen kan den upplevda smärtan ur ett misslyckande omedvetet framlocka ett beteende för att förstärka en viss identitetskänsla.

En viktig sak för att på förhand mildra känslan av ett misslyckande är att inte låta hela livet kretsa kring en enda sak. För när pokerspelet rasar kommer resten också att rasa – det blir ett bakslag av ohyggliga psykologiska proportioner. Visst är det lätt att fångas i pokerstrategier och resultatfixering, men det finns förmodligen ingen framgång att vänta om inte andra intressen och relationer bevaras vid sidan om.

En persons välbefinnande bestämmer ofta också hur denne bemöter ett misslyckande. Som synes handlar det mycket om saker som kanske inte står i direkt förbindelse med själva misslyckandet, men det är ofta just dessa omgivande faktorer som avgör vilka känsloyttringar som blir följden.